Historiska nedslag
Hälsingegården Doma
Doma har en lång historia. Höjen 2, som är det officiella namnet, var en gång en av de större gårdarna i Voxnadalen.
Flygfotografiet ovan visar Ovanåker för hundra år sedan, med Hogatan och gårdarna Domanders, Jöns och Doma i förgrunden. Byn kallas Höjen och den äldsta gården är Jöns (Höjen 1). Numera är Lillhöjen (Höjen 3) byns enda lantbruk (t.h. precis utanför bilden).
Höjen och Doma fanns redan i slutet av 1400-talet! Det vet vi eftersom en vandrarhemsgäst som släktforskat hade upptäckt att hans släktingar bodde på gården redan då.
På bilden nedan från 1872 är entrén på södersidan och ladugården t.v. är helt nybyggd. Personerna på bilden är släktingar till Kalle Kavla och det är han som skänkt oss bilden. En inramad förstoring hänger i vår reception.
Ett hem för gamla
I närmare 40 år drevs Doma som ålderdomshem.
Bonden som ägde hemmanet gick i konkurs under Kreugerkraschen, Kommunen som behövde ett hem för gamla tog då över och byggde ut fastigheten.
Husets proportioner ändrades för att skapa fler rum. Entréerna lades på nu norrsidan. Fönstren på tillbyggnadens södersida gjordes extra stora och spar mycken energi under soliga vinterdagar. På den västra sidan, som är mer utsatt för blåst än de andra tre, finns inget sovrumsfönster, däremot en skyddande kalltrapp.
Länsarkivet i Härnösand har två ritningar angående Doma: Förslag till omändring av "Doma-gården" Höjden no 2 till ålderdomshem för Ovanåkers socken, 1928 och Ritningar rörande ålderdomshem i Ovanåker, 1936. Fotografierna är tagna av Stig Elvén 1952. Se DiBis OELO1467 och 1468.
Doma blir vandrarhem
Takbytet
PerNo Byggnadsvård med Per Norgren, Peter Waltersson och Peter Lind renoverade taket sommaren 2023.
De gamla, slitna tegelpannorna byttes mot pannplåt.
Strandbergs gjorde de vackra plåtarbetena.
Domas nya tak (1:04 min) är en sammanfattning av arbetet
Filmen Nytt tak på Doma (7:06 min) visar arbetet dag för dag.
Albin Schönning hade murat skorstenen 1928. Nu reparerades den av Tomas Arvidsson.
Häxbränningar
Det stora oväsendet eller Det stora blåkullabullret var en masshysteri som under åtta år av Karl XI:s regeringstid, mellan 1668 och 1676, förorsakade en stor mängd häxprocesser i Sverige. Omkring 300 personer avrättades för trolldom under dessa år.
I Alfta var prosten Petrus Nerbelius särdeles aktiv i häxjakten. Tavlorna på bilderna nedan, som hänger i vår reception, visar ett brev till ärkebiskopen 1672, där prosten gläder sig åt att åtta kärringar är dömda för häxeri och har tagits av daga samt att han har ytterligare 30 på gång.
Häxmyran i Ovanåker
Konstnären David Larsson skapade under 2017 åtta urnor till minne av dessa kvinnor. Den 8 april brändes krukorna vid en ceremoni på Häxmyran. David erbjöd oss på STF Vandrarhem Edsbyn att förvalta och välja inskription på urna nr 3, till minne av Bytra-Sigrid från Knåda, som erkänt att hon en eller två gånger i veckan under 30 års tid farit till Blåkulla, ridande på kreatur av olika slag. Av den onde hade hon fått både pipa och smörjehorn. (Ur Kulturbilder från Gamla Ovanåker av Hans Lidman.)
Urnan, med inskription från Lukas 23:34: Fader förlåt dem; ty de veta icke vad de göra, stod i ett års tid på en hylla i vår reception; "androm till varnagel". Numera har vi bara kvar en inramad bild på den vackra urnan.