Ett halvsekel på Doma!

Vi som driver STF Vandrarhem Edsbyn heter Lotten Andersson och Svante Törngren. 

När vi började med rumsuthyrning hade Doma varit bondgård i hundratals år, men de sista trettio åren, innan vi köpte fastigheten 1972, bedrev kommunen ålderdomshem på Doma

Sjuttiotal - de första åren på Doma

Till en början fick vi mest besök av släkt och vänner, men snart började idrottslag höra sig för om lägermöjligheter. Vi improviserade; Svante byggde sängar, andra möbler köptes på auktion och Svantes bror, med viss erfarenhet från TR, lejdes in som lägerkock. 

Svante, som mindes hur han under uppväxten hade fjällvandrat och bott på vandrarhem med sin far Sam, tog så småningom kontakt med Svenska turistföreningen och ett samarbete inleddes sommaren 1975. Vi drev därefter STF Vandrarhem Edsbyn, med Svante som huvudansvarig,  parallellt med våra arbeten inom skolan.

Mellan 1973 och 1984 fick vi fyra barn. 

Åttiotal - engagemang och motgångar

En viktig lokal händelse under åttiotalets första år var SGUs provborrningar inför slutförvaringen av kärnkraftsavfallet. Både vi och bygden som helhet hade röstat nej till kärnkraft och motståndet mot provborrningarna blev massivt. Förutom stormöten, vaktande, domar och böter resulterade protesterna i ett flertal lokalrevyer och ett slutgiltigt borrstopp. Under ett par av dessa intensiva år hoppade vi av samarbetet med STF och hade en mycket begränsad rumsuthyrning.

En annan händelse, som kom att påverka resten av vårt liv på Doma, inträffade när kampen med Rädda Voxnadalen var över (och vi var tillbaka i STF): Svante blev påkörd och fick en svår whiplashskada. Han kunde inte längre arbeta med armarna (eller idrotta) och han hade konstant värk. Omställningen blev svår. 

Nittiotal - anpassning och utveckling

Sverige förändrades mycket under åren innan millenieskiftet, allra mest skolan (och vården) som kommunaliserades och privatiserades, men även STF.  Målstyrning med verksamhetsplaner, som skulle implementeras och utvärderas, infördes inom de flesta  institutioner och organisationer. Administrationen ökade och digitaliseringen inleddes.

Vi anpassade oss till de nya förutsättningarna i yrkeslivet genom att utbilda oss mer, samtidigt som barnen flyttade hemifrån för sina gymnasie- och högskolestudier.

Ett nytt millennium - projektens tid 

Där staten tidigare hade gått in med lika resurser för alla krävdes nu eldsjälar och projektansökningar. Sociala,  pedagogiska och kulturella projekt började ta plats på Doma. De flesta tack vare vårt utökade samarbete med Helena Ehrstrand, Viksjöforsbaletten  och Viksjöfors skola.

Än är projektens tid inte över. Två  stora EU-projekt har nyligen avslutats och Ovanåker har precis beviljats ett omfattande skolutbytesprojekt. Men vi drömmer om att resurserna återigen ska fördelas mer jämlikt och  utan det stora administrativa svinn som projekt för med sig.

2010 - ett hållbart STF

STF grundades 1885 av några geologistudenter som ville få fler att upptäcka Sverige. Föreningen växte till en folkrörelse och har nu 242000 medlemmar. Ett dotterbolag driver affärsverksamheten, där vi  och 250 andra boenden ingår.  

Under 2010-talet fick STF en ny generalsekreterare, Magnus Ling, som kom att betyda mycket för föreningens relevans; hållbarhet  blev ett honnörsord! Vår verksamhet är numera helt i samklang med STFs.

2020 - Corona, krig och klimatkris

Pandemin, som skrämde slag på världen och kostade många människoliv, hanterades mindre panikartat i Sverige. Vi följde Folkhälsomyndighetens råd och hade öppet hela tiden, om än med färre gäster.

När pandemin precis börjat klinga av gick Ryssland bärsärk i Ukraina. Här hemma höjdes vår beredskap och Sverige gick med i Nato; obehagliga samarbeten kan ligga framför oss.

Ännu mer oroande är de rapporter som FNs klimatpanel IPCC släpper. Vi försöker dämpa oron med att anstränga oss lite till. Vad STF beträffar har ett lovvärt arbete inletts, som omfattar såväl transporter och boenden som hela  lokalsamhällen (t.ex. samebyar). Hela besökskedjan ska göras hållbar!